Stories Untold

Jag längtar att åter igen hitta orden som talar om för mig både vem jag är och vem Gud är. Orden som en gång flödade och lärde mig se saker från fler perspektiv. Orden som kom ur mitt hjärta men knappast var mina egna. Jag önskar jag hörde igen, men jag antar att jag har varit för upptagen med att försöka se och förstå saker. Mitt begär efter förståndet och mina ögons lust har tystat orden inom mig.

Vi borde förbereda oss på den tid som kommer. När vi en gång har fått möjligheten att känna Gud och friheten han erbjuder borde vi ta den, låta honom leda oss på de stigar vi trodde vi hatade. Världen blir inte bättre i sig själv. Gud låter inte människan bygga många torn till. Vi vet detta och ändå sover vi.

Intelligence doesn't seem to take humanity anywhere anymore. It just causes more and more theories about the origin and purpose of life.

Dreamers. That's what we are.

One day honesty will be inevitable. Truth will reveal itself.

The landing stage is trying to escape. Strong winds and rough waters prevent me from trying to tie it down properly ( don't want to go into the water alone with my swimming "skills" ). This is what happens when you ignore the fact that the ropes holding it in place won't last a storm.

The false light shines bright in many colours. It shouts and swaggers out the fabrications of man to stun our souls and numb our senses. Sometimes, foolishly, we refer to things that came out of the box with the shining lights, thinking we're wise and taught men. Who's left to teach us the truth? Where's is the stability in mankind? We use fancy words in long complicated sentences, only to have a reason to call ourselves intelligent, yet we fail to see the obvious of God.

Jag såg Ensamheten vandra omkring inne i ett tomt hjärta,
en oinbjuden parasit som vräkte i sig hjärtats friska kött.

Människan försökte hårdna, kallna till och acceptera Ensamheten.
Hon började kalla den för styrka och trygghet, en vän som aldrig orsakar sår.
Och Ensamheten fortsatte att vräka i sig hjärtat. Människan hårdnade ytterligare.

Hon började bygga väggar, murar och fort mot dom med friska hjärtan, för att intala sig själv att dom inte finns, att världen utan Ensamheten inte finns, för hon hade lärt sig älska Ensamheten.

Men dom friska fanns där. Varje dag mötte dom den tomme som älskade Ensamheten. Varje dag sträckte dom ut en hand, bjöd in henne till deras hem.