Stories Untold

Har spelad ida' me 'The Wood' ett par timmar. Koppla gitarrerna till systemet i kyrkan vilket ju gav shysst ljud å sånt. Det gick skitbra! Det flöt å rann å melodier poppa opp utan någonsomehelst ansträngning. Det var naturligt.
Ibland funkar det så när vi spelar. En börjar, den andra hänger på... ibland börjar vi samtidigt och det bara liksom passar in. De' bara flyytter... Skönt. Avslappnat. Inga krav. Inga regler. Bara musiken som man spelar som man själv vill.
Fantastiskt!
Gud, ge mig en framtid av något slag inom gitarr spelandet!

Grattis också till Susse å Magnum till deras dotter ( Bruce? )!

Henna ja Markus saivat offspring tänään!
Hurraa!

Jaa'a! För ett år sen fick ja för mig att åka å studera ti Australien. Som det ser ut nu verkar det bli verklighet. Trots min försiktiga framgång och 'steg-tagas' så... Alltså jag gör det på riktigt. Strävar dit, sträcker mig efter det. It's liksom all about my dreams så varför int... Urk... Samtidigt finns ju det ...nåh...allt det andra. Den andra sidan alltså... Det som räds, det som undrar och ifrågasätter. Det lustiga är att jag bara vet, just nu, att jag skall sträva efter att ta mig till Australien. Hur det än blir sen så är det meningen att jag jyst nu ska söka dit. Och jag bryr mig faktist inte mer om det än så. Så länge jag håller mig vid nuet. Och det känns bra. Det känns rätt. Friden gör sig påmind. Kanske int som jag minns den, men lite av det. Och vissheten om att jag är på rätt väg.
Vad mer behövs..?
Jag vet ju, sen hur det går spelar ingen roll för jag lever nu. Så jag kommer att söka dit, betala dendär arma ansöknings avgiften. Sen om det visar sig att jag kommer in, vilket jag av nån anledning är övertygad om att jag kommer, så börjar jag fundera på "dom förgängligas gud" ( pengar ). Vilket jag, jyst nu in this moment, av nån sjuk anledning, vet att inte kommer att bli ett problem... märklit... eller naturligt...
Jobbigt...jo.... Till en viss del, men jag bryr mig inte jyst nu.
Det goda med att leva i nuet, att inte göra sig bekymmer för morondan'... Det är en del av friheten. En del av det som gör livet värt det...typ... Att se sina drömma, åtminstone börja gå i uppfyllelse. Att se sig själv plötsligt börja bli den man längtat i flera år efter att vara. Att se drömmarna om framtiden och låta dom avgöra mitt 'idag', och samtidigt veta att man verkligen inte behöver bekymra sig.
Det är en del av friheten.
Min framtid är inte i världens händer.
Min framtid är inte i min chefs händer eller mina vänners händer.
Ingen avgör den, ingen annan än jag.
Och om jag vill leva fri, så tar jag det steget över kanten på stupet som jag såg en gång. En gång när Gud talade om för mig om att stiga ut. Att släppa taget. "Att stiga ut och flyga iväg. Fri som en örn som vidgar sina vingar. Allt ska bli klart för dig. Du ska se allt ovanifrån." Och nu förstår jag, till en del åtminstone vad han menade med det kostar.. Ja, härkkas!
Men kostnaden, jyst nu, känns inte, vets* inte av. ( som det mesta när mitt huvud ska försöka veta av nåt )
Priset bryr jag mig inte om. Inte nu.
För jag vill vara fri.


Dethär kommer att bli intressant.
Fantastiskt!

En av dom värsta sakerna som finns i många fall.
En av dom tyngsta.
Att ge upp, låta bli dom saker man värdesätter mest.
Att se på nånting man älskar och tänka för sig själv; jag måste låta det gå.
Att se in i sig själv, känna igen sig själv, kunna varje vrå utantill och veta att man inte för alltid kan leva med det. Man kan inte låte det styra, avgöra ens framtid. Man vet att det kommer att ta livet av en om man stannar upp. Låter tiden rinna iväg. Låta drömmarna dö ut...visionerna försvinna. Det kommer att döda mig.
Man måste fråga sig själv hur långt man är villig att gå. Hur mycket man är villig att offra för att leva på riktigt.
Det är ett verkligt liv det handlar om. Själva orsaken till att man över huvud taget finns.
Man måste chansa. Hoppa in i det okända, det "farliga". Man måste ta risker varje dag.
Se sig själv dö. Se sina skatter sjunka ner i det förgångna.
Framför allt måste man tro. Tro att det finns nåt på andra sidan som gör det värt det. Tro att det finns en orsak.
Många bergsklättrare har riskerat, och mist, sina liv för att få se världen från toppen. Många av dom har kommit halvdöda ner igen. Men känt sig mer levande än någonsin.

Man vaknar för sent.
Finns inget mjölk till kaffet.
Nikotintuggumet är slut.



Updatering:::

Tankspriddhet!
Jag hatar mitt huvud! Man får inte, men jag bryr mig int...!
*suck*

They fight their wars turning on each other.
Firing off their hate and verdict around them.
Not realizing the enemy is themselves.
Our children die because of our selfishness and cravings.
Fighting for our survival, dying by friendly fire.

Mina hacking kunskaper är lika med noll. Men pröva ändra en .odt -fil till zip och öppna sen filen me WinZip eller liknande. Resultatet är ganska...lustig.

** .odt är filer som skapas när man sparar Open Office dokument.

Detta är inget nytt när jag läste om det, men de kan va kul ibland å pröva ändra ändelsen på filer. Man bör se upp me vilka filer man ändrar dock.

Har alltså försök få tag i texter i odt-dokument som jag skrivit med Open Office, som inte gått att öppna med MS Word. MEEEN e a fixat sig... *hurtig dans*

Tack!
Det har åter varit ett nöje.
Fantastiskt!

Blev förälskad idag. Var på resa till Seinäjoki, 'fram å tibak', Topsound musikaffär å pröva ett antal äkta Gibson gitarrer. Min förkärlek för ES335 modellen blev inte "bättre" av att jag fick uppleva härligheten av en riktig sådan ( bilden ). Känslan, ljudet, kärleken...mitt hela väsen fylldes av detta och mina sinnen upptogs helt i en ny dimension av strängars natur. Bara å ta ett rån från banken, typ 3700 ege eller 6000 om ja ska ha en riktig Les Paul, domdär special modellerna. *drömmer, gråter, dräglar*
Länk till stor bild.
Ja koppla in gitarren ti en förstärkare å drog en 'jämmi' me Davud å allt bara föll på plats. ( Vilket är en relativt normal företeelse när jag och Davud spelar ilag men dethär var nåt helt annat. Nåt helt annat.