« 2007-10 | HomePage | 2007-12 »
11/24/2007
Äsch
Jag är nervös.
Jag har inga pengar. Jag FÅR pengar men int nu just när jag behöver dom.
Så det blir lite tajt dethär. Dessutom kom jag på en massa andra utgifter jag int har tänkt på... Får ta lån. Sakeli! Int vill ja he na...
Stsiit!
08:35 Permalink | Comments (1) | Email this
11/18/2007
ett annat sätt att leva...men inte lycklig...
Ju mer man tänker desto sämre mår man. Då undviker man att tänka.
Ju mer man minns desto sämre mår man… Vad kan man åt minnet?
Man kan aldrig riktigt välja vad man blir påmind om. Things just pop up…
Ju längre jag är här, desto mer ångrar jag mitt eget liv.
Varför hade man inte den insikt förr, som man har idag? Sabla erfarenhet… Enda sättet att lära sig för ett förstockat sinne som mitt e genom att springa tolv ggr i väggen, falla å konstatera först efter att armen fallit av att ”nej, sakeli, he funka int”…
När du blöder tillräckligt mycket, då börjar du förstå… Smärtan har alltid varit den bästa läraren. Ångesten. Våldet. …samma sak. Den står som en vägg framför det felaktiga för att hindra dig att gå dit. Är man för envis så dör man.
Erfarenheten…den bästa läraren… ända tills nån kommer och säger att man måste gå emot sin egen erfarenhet. Man måste ha tro.
Sabla tro. Den värsta av dom alla. Något man måste ha, men inte kan ta åt sig utan att tvivla, eller handla utifrån utan att få tusen saker emot dig…
Hoppet är det enda jag inte klagar på. Det har burit mig i två år. Det har bevisat sig.
Resten återstår; Tron och kärleken.
09:03 Permalink | Comments (0) | Email this
11/11/2007
Inte jag
This is new:
Man måste väl hålla igång denhär sidan också.
Jag har absolut ingenting vettit att berätta eftersom min fantasi och -ett annat ord som jag inte kan komma ihåg nu- ...helt enkelt för att mitt huvud strejkar. Kort sagt.
Hela jag strejkar. Vill inte synas eller höras, men ändå... Försöker jag få till det så slår dom ner mig igen.
Jag passar inte in där jag är. Kulturen, mentaliteten. Finlands "lyckligaste" stad, där "jaget" regerar.
Ett misstag och du är stämplad idiot. Men iom att man står där emellan, så förstår man varför; Dom vill dämpa sin egen idioti. Sin egen smärta. Självförtroendet matas med andras självförtroende. Brustna hjärtan och slitna kroppar bestämmer över samhället. Samhället brister.
Jag har försökt passa in, eller komma med någon form av förändring. Men det är inte min uppgift nu.
Jag ska bort, lämna det gamla... på riktit denhär gången.
Min attityd är felaktig med mitt sätt att dra och lämna, låta det bli mitt sätt att säga "F-Y" till jycklarna som gjort narr av mig. Men jag har planer på ändra min attityd. Att leva annorlunda. Bli som ny.
Glöm mig. Den som världen bestämt att jag ska vara kommer att dö. Jag ska bli den jag är. Jag ska leva ett liv.
Detta är hoppet som ibland blåser inom mig.
Det jag går på.
11:25 Permalink | Comments (1) | Email this