Stories Untold

Ett inlagg:

Mitt tangentbord saknar A(med cirkel), A(med prickar) och O(med prickar) och detta stor mig eftersom jag vill skriva pa svenska. Men det stor mig inte till den grad att jag beslutar mig att borja supa, knarka eller spela kricket, vilket ar bra eftersom om jag borjade med nagot av dessa aktiviteter skulle mitt liv mer eller mindre vara forstort.
Klockan ar ett pa natten har och det kanns skont eftersom jag kanner att jag har ordentlig motivation att skriva nat pa min blogg som endast Sussu laser. Sa jag kunde lika garna skicka henne ett mail innehallande samma text som detta inlagg kommer att innehalla (uppenbarligen). Junior och Joe, mina huskamrater kom just in med en groda i en plastlada( :D plastlada ), strax efter att jag avslutat ett Skype samtal, i ett forsok att ackla mig och fa mig att skrika som en skramd kvinna i en gammal 50-tals skrackis. Detta forsok misslyckades. Ty Herren ar med mig.
Har varit pa tre moten idag pa Hillsong. Alltid bra att ga pa moten. Har haft lite struggles me en hel del, men dessa har jag vantat mig och av nan sjuk anledning vantar jag mig mer annu. Givetvis kommer inget enkelt, eller gratis. Men Gud haller pa att lara mig att betala det pris som kravs for total frihet i Honom... Detta pris ar mer vart an nagot en manniska kunde tanka sig. Jag menar< det ar intressant hur man inser, vartefter man vandrar, soker Gud, hur saker a ting blir uppenbart. Man far sanadar uppenbarelser om saker han vill ha av mig, for att ta mig annu ett steg narmare honom, och ett steg ifran mig sjalv. Pastor Brian predikade idag om att "go forward to the past", alltsa att ater bli den man var nar man blev skapad. Kroppen aldras, men i anden behaller vi var ungdom. Mark Twain sa ocksa, ett citat jag minns, fast det ar lite annorlunda, "Kroppen aldras, men sjalen blir standigt yngre". Ja, detta sa jag bara for att det var uppmuntrande for mig...relativt. Pointen kan man forsta fran Jes 40: 29-31. Hoppas pa Herren, helt enkelt. "You're always young in His presence". Jag ar inte radd for dom provningar jag kommer att mota. Jag ar bara radd for mig sjalv och hur jag valjer att reagera i den situation jag moter da den tiden kommer... Fast inte vet jag om jag ar sa fruktansvart orolig for det heller. Jag har glomt bort hur man oroar sig. Det syns pa den dagen. Idag ar dagen jag lever och jag vill halla det sa. Det gor ont att vaxa, eftersom det gamla dor, ansas, rivs bort ur en for att ge plats at det nya som Gud har planerat i en. Men nar frukten kommer, redan nar frukten borjar vaxa, har man glomt bort smartan man fick ga igenom. Which makes it worth it. Men inte lattare att ge sig.
Ett steg i taget, har jag sagt at mig sjalv lange nu. Det ar vad jag klarar av.

Nu tar orden slut. Antagligen pga av den sena timmen eller sa har min kapacitet i hjarnan brant sitt sista gummi.

Jag ar lite foralskad i min Mac. Den e helt enkelt sa sot.

Ha d gott o GVE!
- J

------------ VID SIDAN OM ALLT ANNAT -----------
EN VANLIG DAG:

- Vakna, tar en kall dusch ( eftersom varmvattenberedaren ar sonder )
- Undrar hur dagen ser ut ( ibland fruktan for dagen beroende pa vad jag dromde natten innan )
- Gar antagligen till Bella Vista.
- Undrar vad jag gor i Bella Vista
- Minns vad jag skulle gora i Bella Vista
- Gar mot Coles
- Glommer bort vad jag skulle handla
- Gar tillbaka opp mot kyrkan
- Minns vad jag skulle ha fran Coles
- Gar ater mot Coles
- Handlar allt utom det jag egentligen skulle ha
- Gar igenom kassan utan mjolk
- Gar till busshallsplatsen
- Vantar pa bussen
- Vantar pa bussen
- Vantar pa bussen
- Vantar pa bussen
- Tar fel buss
- Somnar pa bussen
- Vaknar i Melbourne
- Koper mjolk
- Tar taxi hem
- Inser att jag glomde nat viktit pa bussen
- Tar fram min Mac o glommer alla bekymmer.

Vad var vitsen med dethar? Inget. Inget alls mina barn.
Sa, se till att ni har ett liv.

Hej hej!