Stories Untold

Vi är vansinnit bra på att hitta ursäkter för allting. Allt som vi egentligen int vill göra eller på något sätt vara invovlerad i. Kultur är en sak som kan leda till missförstånd mellan folk. Men det är också mycket intressant att se hur man kan besluta sig för att ha förståelse för dom som är "annorlund" i något avseende. Grejen e den att det går. Häromkring funkar det av nån anledning. Missförstånd sker, men inte i den grad att något är omöjligt att lösa, vilket inget är när man lever ett liv för Herren. Det är också intressant hur folk tenderar att skylla på kultur när något i en kyrka i ett land föreslås till en annan kyrka i ett annat. Visst måste man ta hänsyn till hur samhället fungerar, men den andliga kulturen är en. Guds kultur är en, och i anden är vi enade som ett folk.
Jag har blivit utmanad att glömma varifrån jag kommer, den dåtid jag tillhör. Jag måste anpassa mig till hur saker å ting fungerar här. Jag måste mer eller mindre se bort från de lagar och rättigheter jag hade där hemma och följa dom regler som finns här. På samma sätt på måste en människa anpassa sig till hur Gud fungerar. Jag antar det är den förvandling som börjar när man först börjar vandra med Honom. Man lär sig, läser Ordet, lär sig, ber och lär sig, går, faller, stiger upp igen och lär sig. Varje dag för att formas till den man är i Honom.
Utmaningar är hälsosamma. Ju större dom är, desto hälsosammare är dom, för ju större dom är desto mer behöver man Gud. Gud vill föra in oss i ett sånt liv där vi ständigt prövas, utmanas att leva efter saker som kräver tro, bara för att komma oss närmare. Enbart för att bygga opp en relation där Han är Gud. Där Guds närhet är konstant. Där relationen är den närmaste av alla relationer.
Och när man kommit dit, vill man aldrig bort igen.