« Ett steg till | HomePage | Det som var och det som är »
05/24/2008
Tänk om.
Vad vill vi se?
Vi kan välja vad vi ser; Om vi ser saker å ting ur ett världsligt, mänskligt och hopplöst perspektiv, eller om vi ser det som Gud ser det. Vi är skapade till hans avbild. En bild, en kopia av perfektion som valde att gå sin egen väg och kasta bort den gåvan av rättfärdighet som vi först var skapade till.
Idag har vi fått den möjligheten att välja att leva i det som var, eller börja leva i det som är, som var från början och som var tänkt för oss. Det nya rena där fallet endast är ett minne av vårt gamla. Där det mörka endast är en mardröm vi vaknar ur varje morgon, till det nya där ljuset regerar.
Vi stöter på problem och väljer att bekymra oss. Väljer att rynka pannan å nästan tänka ihjäl oss för att forska fram en lösning. Fundera oss depressiva. Spekulera oss olyckliga. Världen är ett helvete i sitt eget slag. Människan dess herre. Dom döende, fattiga, barn som svälter, sju åringar som tränas till krig är osynliga för oss… Vi har våra egna bekymmer som att bensinen är för dyrt, min ekonomi går inte ihop, toalett pappret är slut… Våra problem är ganska små jämfört med andras. Varför fortsätter vi att gnälla om dom? Vi kan välja ett liv där det som varit läggs ner, begravs för att glömmas bort. Vi kan välja det liv där vi börjar bry oss för dom som verkligen har problem.
Det finns dom som inte har bensin mackar. Det finns dom som inte ens har en cykel. Det finns dom som endast har stenar och kvistar till leksaker. Det finns dom som bara sover fyra-fem timmar för att dom resten av dagen sliter för att bara överleva dagen.
Vår likgiltighet har ett pris och vi behöver fråga oss om vi har råd att betala det priset. Vår hunger, våra begär efter det vi tror att vi har förtjänat som ett par extra hundra lappar i skatteåterbäring, två kaffe pauser i jobbet, en ny grill...har ett pris.
Jag ångrar dom gånger jag har sagt att jag förtjänar en kaffe efter 1,5 timmes halvhjärtat jobb. Dom gånger jag har simmat i välsignelser och sagt att jag inget har. De gånger då jag skyllt mina tillkortakommanden på Gud. Gånger jag har klagat på bensinen och min lön, en kall vinter och taskigt väder.
Ingen har lovat oss att livet är lätt. Gud sa inte att det kommer att bli lättare efter det att jag valde att söka Honom. Tvärtom. Min tro, min själ och ande prövas varje dag. Jag faller varje dag… Och jag har ett val, varje dag, att antingen ligga kvar i min självförakt, självömkan och bitterhet, eller stiga upp i Honom, i sanningen där Han tog mitt förgångna och gjorde det nya. Att stiga upp och se att saker å ting kanske har ett bättre perspektiv, där jag ser ljuset som vill väl, som bygger upp nya bättre saker. Stiga upp högt över världens förgänglighet och se att jag har mer än tillräckligt för att kunna kalla mig rik och välsignad. Tillräckligt för att kunna ge till dom som inget har. Tillräckligt för t.o.m. åka dit och visa att det finns dom som bryr sig.
Jag behöver tänka om. Väga mina kostnader. Jag vill se, leva det nya jaget, och glömma det gamla. Sluta låta det förgångna bestämma över mina framtida handlingar.
04:44 Permalink | Comments (0) | Email this